Extern hårddisk
|
Det finns några olika typer av extern hårddisk – det skiljer sig primärt på två punkter: typen av hårddisk, och kabeltypen. Den vanligaste kombinationen är en vanlig IDE-disk och USB2 som interface. Detta är vanligast, och därför billigast – du kan räkna med att betala mindre än 10SEK per GB för den här typen av lagring. Det är ganska fantastiskt att det blivit så billigt, men det är även tvunget: om man använder sin dator för filmer och bilder och musik så äts utrymmet snabbt upp.
De andra alternativen är Firewire eller Ethernet (nätverk alltså) på interface-sidan, och ATA-diskar, eller i vissa fall SCSI. Alla dessa varianter har liknande funktion, förutom Ethernet. Med den här typen av extern hårddisk kan du lägga upp hårddisken på nätverket och låta alla datorer komma åt den samtidigt – den fungerar nästan som en liten server! Det man förlorar i dessa situationer är hastighet. Det går helt enkelt inte att jämföra hastigheten via nätverket med hastigheten om man har den inkopplad i datorn.
Eftersom hårddiskarna går upp exponentiellt i pris desto högre man kommer upp i kapacitet är det sällan man tjänar på att köpa den absolut största. Två 250GB-diskar kostar ofta mindre än en 500GB disk, t.ex. Visst, det tar större plats, men man får mycket bonus också. De flesta maskinerna är redo att utökas på det sättet – vissa har t.o.m. inbyggda skenor som är tänkta att underlätta att man sätter dom på varandra. Man kan ofta hitta riktigt billiga varianter ifrån mindre tillverkare, men eftersom det kan sägas nästan vara en färskvara är det nog smartare att köra på med en känd tillverkare som möjligtvis har lite enklare rutiner ifall din nya externa hårddisk går åt pipsvängen.